Nyårsafton 2012

Efter en tid med förkylningar och riktigt låg energinivå tror jag mig nu vara på gång igen. Att blogga under den tid som både barn och hund (och sedan även jag själv) var krassliga fanns inte med bland mina högprioriterade sysslor. Julen blev trots allt mysig och lyckad men som vanligt med alldeles för mycket mat... Resterna har vi försökt göra slut på så gott vi kunnat och till nyårsafton lämnade vi dem bakom oss för en italienskt inspirerad meny. Till fördrinken gjorde jag lite salta smördegsskruvar med peppar, rosmarin och parmesan. Riktigt enkelt och kan bakas flera timmar i förväg. På riktigt italienskt vis delade vi sedan upp maten i en primo piatto med pasta följt av en secondo piatto av kött med contorno (tillbehör). För att avsluta måltiden hade vi till sist en dolce (efterrätt alltså).

Menyn är inte särskilt avancerad, så den passar lika bra på vilken helgbjudning som helst, inte bara på nyårsafton!

Smördegsskruvar

frysta smördegsplatttor
söndervispat ägg

grovmalen svartpeppar

finmalen rosmarin

finriven parmesanost (kan bytas ut mot grana padano, pecorino eller västerbottenost)

Kavla ut de tinade smördegsplattorna så de blir tunna och ungefär dubbelt så stora. Pensla med ägg och strö över nymalen peppar, lite rosmarin och finriven parmesan. Vik dubbelt och pensla med ägg igen. Stö nu endast över lite ost och sporra sedan ca 1,5 cm breda remsor som du vrider så det får formen av skruvar. Lägg på en plåt med bakplåtspapper och grädda i 200-225 grader tills de fått fin färg och blivit härligt frasiga.
Går bra att baka några timmar i förväg och förvara i en lufttät burk, men jag rekommenderar då en snabb uppvärmning i ugnen strax innan servering.

Spaghetti al pomodoro

4 portioner

300-350 g spaghetti
(jag använder 70-80 g torr pasta/person som primo, men 90-100 g om pasta är det enda som serveras)

en burk finkrossade tomater

2-3 vitlöksklyftor

ca 10 cm stjälkselleri

1/4 gul lök eller 1 charlottenlök

ca 5-6 cm morot

1/2 glas rödvin

1 msk tomatpuré

salt, socker, peppar
färsk eller fryst basilika

Finhacka vitlök, lök, morot och stjälkselleri och fräs sedan i lite olivolja. När löken börjar bli glansig och nästan genomskinlig tillsätts ett par nypor salt, socker, en klick tomatpuré och lite nymalen svartpeppar. Rör om och häll i rödvinet och låt det evaporera (dvs låt alkoholen ånga bort) och tillsätt sedan de finkrossade tomaterna. Låt nu såsen puttra på svag värme under lock ca 30 miunuter. Ta sedan av locket och låt puttra vidare en stund så att den mesta vätskan försvinner och såsen tjocknar. 

Till sist blandar du ner finriven basilika, mängd efter din egen smak. Smaka av och tillsätt eventuellt mer salt eller pappar. Så här långt kan du förbereda i god tid! Jag gjorde såsen redan på förmiddagen och blandade med pastan strax före servering. 

När det börjar bli dags att äta kokar du pastan al dente, alltså med lite tuggmotstånd. Är du ovan vid att koka pasta är tipset att ta upp den liiite innan du tror att den är klar och spara lite av pastans kokvatten. Lägg pastan i såsen, gärna i en stekpanna med höga kanter. Ställ pannan på plattan med eftervärmen från pastakoket och blanda om ordentligt. Tillsätt lite av det sparade kokvattnet tills du tycker att såsigheten är lagom och att pastan känns färdiglagad. Ringla till sist över lite rå olivolja, blanda om och servera på tallrik. Låt var och en strö över lite finriven parmesanost.

Kycklingschnitzel

kycklingfilé

ströbröd

2 vitlöksklyftor

finmald rosmarin

finriven parmesan

salt, vitpeppar

mjöl

ägg

olja till frittering

Nu får jag allt skämmas lite för jag mätte aldrig hur mycket jag använde av de olika ingredienserna...
Kyckling blir lagom om du tar ett kycklingbröst per person (det blir då två schnitzlar per person). Varje kycklingbröstfilé delas så att de blir två hälften så tjocka "skivor" och bankas sedan tunna. Jag använde mig av en stor soppslev att banka med och man kan gärna lägga en plastfolie över när man gör detta. 

Paneringen är en dubbelpanering, vilket betyder att du först doppar köttet i mjöl sedan i uppvispat ägg och sist i en ströbrödsblandning. Ströbrödsblandnigen gjorde jag av gamla torra brödrester som jag mixade till smulor och blandade med finriven vitlök, finriven parmesanost, lite salt och vitpeppar samt rosmarin som jag malde till fint pulver i min mortel innan jag tillsatte den. Min gissning är att jag använde ca tre delar ströbröd till en del riven ost...

När du panerat schnitzlarna kan de gärna ligga och vila 10-15 minuter innan du fritterar dem. Till fritteringen använde jag mig av en traktörpanna och fritterade två schnitzlar åt gången i smaklös rapsolja. Mängden olja ska vara så att den inte riktigt täcker schnitzlarna och du vänder skivorna när undersidan fått en fin färg. Jag använder aldrig termometer i oljan men har lärt mig att det är lagom varmt när man sticker ner en tandpetare (eller grillspett) av trä mot pannans botten och det genast börjar stiga upp små bubblor längs trästickan. 

För bästa resultat lagas schnitzeln medans gästerna väntar... Jag förberedde genom att dela och banka ut kycklingen samt blanda ihop ströbrödsblandningen i förväg. Sedan fick jag sällskap av en av gästerna som hjälpte till med paneringen :-) Resultatet blev riktigt bra! Möra fina kycklingschnitzlar med knaprig och smakrik panering.  Serverades med ugnslagade grönsaker enligt receptet nedan. 

Verdure al forno

Ugnslagade grönsaker
ca 6 portioner
1 stor gul eller röd lök

1 aubergine

1-2 zucchine

6-8 paprikor i olika färg

2-3 stjälkar stjälkselleri

olivolja, salt och rosmarin

Skär aubergine i centimetertjocka skivor som läggs på en lutande skärbräda på diskbänken och strö grovt salt över. Låt ligga och dra ur vätskan (och beskheten) någon halvtimme och skär sedan i ganska stora bitar.
Skär även zucchinin i skivor som sedan delas i kvartar. Skala och skär löken i skivor eller bitar, skiva stjälksellerin och dela paprikorna i ganska rejäla bitar. 

Lägg alla grönsakerna i en långpanna och blanda med olivolja, salt och rosmarin.
Tillagas mitt i ugnen i 225 grader ungefär 30 minuter.
(Förslagsvis skär du upp grönsakerna innan pastan kokas och sätter in dem i ugnen samtidigt som du börjar tillagningen av schnitzlarna.)

Zabaione ghiacciato con salsa di melone

Frusen zabaione med melonsås

4-6 portioner
1 1/2 dl marsala

1 dl strösocker

1 1/2 gelatinblad
4 äggulor
3 dl vispgrädde

Värm upp marsalan tillsammans med sockret i en stor kastrull och rör så att sockret löser upp sig. Undvik att det börjar koka. Ställ kastrullen åt sidan en stund.

Lägg gelatinbladen i  blöt i kallt vatten ca 5 minuter.

Vispa äggulorna pösiga och häll under omrörning ner dem i en tunn stråle i den varma marsalan. Lyft upp gelatinbladen ur sitt blötläggningsvatten och blanda ner dem i äggsmeten. Rör tills det hela har svalnat.

Vispa grädden till hårt skum och vänd ner den i blandningen. Fördela i portionsskålar och låt stå minst tre timmar i frysen. Ta fram ur frysen ca 15-20 minuter innan servering.

1 liten galiamelon
1 dl strösocker
saften från en pressad citron

Skala och kärna ur melonen. Skär den sedan i bitar och mixa tillsammans med socker och citronsaft så det blir en sås. Servera till den frusna zabaionen. 

När jag får tillfälle tittar jag gärna på matlagningsprogram på tv. Ingen direkt överraskning kanske... Extra glad blir jag de gånger min lediga tid infaller samtidigt som det är just matlagnigsprogram på den italienska tv-kanalen vi har. Smördegsskruvarna är ett minne från ett sådant tillfälle och som jag minns det var det ett tips på hur man använder smördegsrester som man knådar ihop och kavlar ut. Kycklingschnitzeln däremot tror jag att jag såg på ett amerikanskt matprogram med italienskt tema. Det jag fastnade för var nog osten i paneringen och tillagningsättet och det blev precis så gott som jag föreställt mig.

Efterrätten fann jag i boken "Mina gästers mat" av Paolo Roberto. När det var dags att sätta skeden i den hade jag uppenbarligen glömt bort det där med att fota innan det är tomt i skålen... Nåja, de flesta vet väl hur gammaldags vaniljglass ser ut och ungefär den färgen hade den frusna zabaionen. Melonsåsen var naturligtvis friskt grön. Smakmässigt vet jag inte hur jag ska beskriva det hela. Den frusna zabaionen var... god. Jag gillar smaken av marsalan :-) Att ha en frusen efterrätt var ju också väldigt smidigt så man slipper stå och fixa med den sent på kvällen. Att dela den på fyra personer kändes dock lite för mycket och det är nog mer rättvisande att säga att detta recept räcker till sex personer. Ärligt talat måste jag också säga att kombinationen med melonsåsen ger jag inte mycket för. Såsen var jättegod för alla oss som gillar melon, men till den här efterrätten undrar jag om det inte vore godare med en jordbubbssås eller färska jordgubbar när det är rätt säsong...