Frittata med gurkört

Gurkörten ses av många som ett ogräs men jag älskar den! De vackra blommorna, dess förmåga att självså sig (och därmed bli typ perenn fastän den egentligen bara är ettårig) och inte minst för smaken och användbarheten. Att ha den i trädgården är för mig en glädje och en smula rikedom. Här kommer nu ett förslag som sträcker sig lite längre än det mera vanliga tipset att frysa in blommorna i isbitar:

Frittata med gurkört
2 portioner

100 gram gurkörtsblad, späda stjälkar och eventuella knoppar/blommor

4 st ägg
30 gram riven västerbottenost
1-2 vitlöksklyftor
salt och eventuellt peppar

olivolja

Hacka ner gurkört i mindre bitar. Skala vitlöken.
Knäck äggen i en skål och vispa sönder dem med lite salt. Blanda ner osten. Smaksätt eventuellt med en knivsudd peppar.
Värm en skvätt olivolja i en stekpanna. Krossa vitlöksklyftorna lätt med bladet på en kniv och låt dem ge smak åt olivoljan. OBS! Låt dem inte ta färg, endast mjukna lite. Tillsätt gurkörtshacket och låt det mjukna något i den varma pannan. (Smaka dig fram till rätt konsistens, jag upplever att stjälkarna ser hårdare ut än vad de är...)
Lyft ur vitlöksklyftorna och tillsätt sedan äggblandnigen. Ha en ganska varm panna, men inte för het - bränd mat är aldrig gott.
När äggsmeten nästan stannat helt är det dags att vända frittatan. Använd dig av en stor plan tallrik som du vänder över frittatan på och låt den sedan försiktigt glida tillbaka i den varma pannan. Nu behövs endast en kort stund på värmen för att laga klart. 

Servera till exempel med en tomatsallad och bröd.

Hur tar man en snygg bild på en frittata? Inte så här! ;-)

Så var det då det här med frittata och omelett... Vad är skillnaden? Är det inte bara två språks namn på samma sak? Nej, har jag förstått det hela rätt så skiljer sig frittatan från omeletten genom att den inte innehåller vatten eller mjölk. Jag upplever även att en frittata är tunnare.

I Italien används gurkörten även i till exempel soppor.
Återstår att testa för mig!