Julgodis

Lite hemmagjort godis hör ju julen till, så därför vill jag dela med mig av några av mina favoriter. När det gäller val av choklad rekommenderar jag INTE vanlig blockchoklad. Gå till den "vanliga" chokladhyllan och välj ut en av lite finare kvalitet. Det är bara jul en gång om året och ska du nu göra dig besväret att göra eget godis tycker jag inte att du ska snåla på råvarornas kvalitet!
(Kompletterar snart med bilder på de färdiga godisarna...)

Veterinärens Bounty
Receptet har jag fått av en tidigare kollega - TACK snälla veterinär! "Ära den som äras bör" - här är en länk till hennes blogg - som inte är en matblogg utan bjuder på många personliga små texter och inte minst filmer och foton.

Receptet ger ca 20st bitar

100 g florsocker
100 g kokosflingor
1 tsk vaniljsocker
100 g mycket mjukt smör
1 tsk vispgrädde
150 g (mörk) choklad av god kvalitet

Blanda allt förutom chokladen. Forma till avlånga bitar i önskad storlek och ställ dem i kylen för att stelna. (För att lättare kunna formas kan smeten gärna stå en liten stund i kylen innan formgivningen också.)
Smält chokladen i vattenbad eller i micron och doppa "kokosbitarna" däri. Använd dig av två gafflar och lägg de färdiga godbitarna på smörpapper och ställ in dem i kylen att stelna. Förvaras i kylen. 

För att få till den avlånga Bountyformen gör du så här:
Rulla först en liten boll av en klick kokosmassa.
Fatta tag om bollen med båda händernas tumme och pekfinger och tryck till. 

Sedan återstår bara att doppa bitarna i smält choklad!

Snöbollar

Det här är ett helt eget påhitt. Må hända har någon annan ute i detta avlånga land fått samma briljanta idé och tycker att det är deras recept... Ja, för särskilt svårt och många ingredienser är det ju inte! Mängden bestäms av ditt sötsug :-) 

marsipan
vit choklad av god kvalitet

Rulla små bollar av marsipanen.
Smält chokladen försiktigt i vattenbad.
Doppa bollarna i chokladen med hjälp av en liten gaffel och låt dem sedan stelna på bakplåtspapper.
Ringla eventuellt ytterligare lite vit choklad över som dekoration.
Förvaras i burk med tätslutande lock, svalt men helst inte kylskåpskallt.
Vad tror ni om att rulla dem i kokos innan chokladen stelnat helt? Ska nog testa det i år!


Makens Rocky Road med mjölkchoklad
Jag tycker egentligen att det är godare med mörk choklad, men eftersom det här har blivit det godis maken gör låter jag honom hållas med sin ljusa mjölkchoklad. Om du som jag tycker det blir för sött väljer du bara en mörkare sort förstås!

600 g mjölkchoklad
2 påsar dumlekola
2 nävar minimarshmallows
3 dl salta jordnötter
1 dl skalade pistagenötter
2 nävar geléhallon

Skala pistagenötterna och blanda allt utom chokladen i en bunke.
Smält chokladen i vattenbad eller i en skål i micron. Häll den smälta chokladen över de övriga ingredienserna och blanda om. Häll ut och bred ut smeten på en bakpappersklädd plåt, ca 2 cm tjockt, och låt stelna. Skär upp i bitar och förvara svalt men inte kylskåpskallt.För en livligare yta kan man strö några mini-non-stop eller extra minimarshmallows över innan ytan stelnat. 

Pepparkakor

Jag älskar doften av pepparkaksbak i huset! Då känns det att julen närmar sig och det är tid för glöggmys med vänner och familj. För att det inte ska bli så där jobbigt mot slutet av baket, när man bakat ut en herrans massa kakor och degen aldrig tycks ta slut, så delar jag helt enkelt upp mitt bakande. Jag brukar göra en deg lagom till första advent som jag sedan delar i fyra bitar. Den första biten bakar jag ut till små glöggpepparkakor med mina allra minsta formar just till första advent. De övriga bitarna slår jag in i plastfolie och tar fram en bit i taget när andan faller på. Det bukar bli en utbakning till varje adventshelg och på så vis har jag den härligt kryddiga doften i huset under i stort sett hela december :-)

Pepparkakor

1 dl vatten
1/2 dl sirap
3 dl socker
1 msk malen kanel
1 msk malen ingefära
1 msk malda nejlikor
1 1/4 tsk bikarbonat
200 g smör
9 1/2 dl vetemjöl

Koka upp vatten, sirap och socker. 

Blanda kryddorna och bikarbonaten med lite vatten och rör sedan ner dem i sockerlagen.

Häll den heta blandningen över smöret och rör tills det kallnar.
Blanda ner det mesta av mjölet, men spara lite till utbakningen. Låt stå kallt över natten innan du bakar ut dina kakor eller delar upp degen i mindre bitar för ett senare bak.

Kavla degen tunn (prova dig fram till den tjocklek du tycker bäst om) på mjölat bakbord och ta sedan ut kakor med pepparkaksmått. Grädda mitt i ugnen i 175 grader tills de är torra och fina. (De ska resa sig och sedan sjunka ihop igen...) Lägg de färdiga kakorna att svalna på ett galler.

TIPS:
Som tidigare nämnts går det bra att dela upp degen i mindre bitar, linda in i plastfolie och förvara i kylen under ett par-tre veckor. 

För att inte behöva använda så mycket extra mjöl vid utbakningen och för att degen ändå inte ska fastna i kaveln kan man lägga en bit plastfolie på degen när man kavlar.

Bestämmer du dig för att baka ut allt på en gång är mitt råd att börja med de minsta formarna du tänkt göra (om du nu tänkt göra kakor i flera olika storlekar vill säga...). Då kan du ta till de största mot slutet när tålamodet tryter och man bara vill att degen ska ta slut! 

Mängden kryddor i det här receptet är väl tilltagen och kakorna blir ganska starka. Om du vill ha en mildare smak rekommenderas ca 1 1/2 tsk vardera av kryddorna. 

Bortbjuden till någon som du tror gillar ätbara presenter och tycker det är lite kul att baka men antagligen köper sin pepparkaksdeg? Varför inte ta med en bit av degen och ge bort tillsammans med ett par roliga eller annorlunda pepparkaksformar?

Kryddor, bikarbonaten och lite vatten blir en pösig blandnig.

När kryddblandningen kommer ner i den varma
sockerlagen börjar dofterna att sprida sig...

Smöret skär jag först i lite mindre bitar,
det underlättar smältandet.

När smöret smält ner med kryddorna i sockerlagen kan jag inte
hålla mig längre: det är dags för en första provsmakning!

Den färdigblandade smeten har en ganska lös konsistens,
som en mycket fast smet.  Den behöver nu sin vila och dagen efter
kommer du att finna att den stelnat och blivit fast och fin.
Låt dig alltså inte luras att blanda ner mer mjöl!
Mitt förslag är att man sparar ca 1 dl av mjölmängden till utbaket...

Ibland förnyar jag samlingen av pepparkaksformar.
I år får ett litet får flytta in till katten, hundarna och
alla de traditionella formarna.

Resultatet av den nya formen - ett riktigt gutefår :-)

Saffranskaka

Nu kommer här ett litet erkännande och det är att det finns något jag faktiskt tycker är ganska tråkigt att baka, nämligen lussebullar/lussekatter/saffransbullar... Kalla dem vad ni vill, men jag tycker inte att de är riktigt värda allt besvär. Goda? Jovisst, så länge de är riktigt, riktigt färska. Sedan blir de torra och tråkiga tycker jag. Kanske har jag inte funnit det ultimata receptet än, men jag har faktiskt slutat leta och hoppas. Istället bakar jag denna enkla saffranskaka som blir riktigt saftig och god! Passar bra i adventstider och till lucia, kanske till och med på julens dessertbord. Godaste drycken till är ju glögg tycker jag, medans maken helt bestämt hävdar att ett glas kall mjölk passar bäst.

Saffranskaka

200 g smör

0,5 g saffran

2 ägg

3 dl socker

1 1/2 dl mjölk

4 dl vetemjöl

2 tsk bakpulver

ev. florsocker till dekorering

Värm ugnen till 175 grader.

Smörj och bröa en form med löstagbara kanter, ca 24 cm i diameter.

Smält fettet och låt det svalna.

Har du hela saffranstrådar stöter du dem i en mortel tillsammans med en sockerbit.

Vispa ägg och socker pösigt. Tillsätt saffran, smöret, och mjölken.

Blanda mjöl och bakpulver och rör sedan ner det i smeten. Häll upp i formen och grädda i nedre delen av ugnen ca 45 minuter.

Låt kakan svalna lite innan du lossar den ur formen och pudra sedan eventuellt över florsocker innan servering. Kakan är förstås som godast fortfarande lite ljummen, men håller sig saftig och god ett par dagar om man täcker in den väl. 

Rostad rotfruktssallad med räkor och fetaost - provlagat för buffé

För inte så länge sedan hade jag förmånen att bli en av tidningen buffés testlagare vars receptkommentar publicerades i årets septembernummer. Nu har tidningen slutat med just det här upplägget med testlagare, så jag hade väl lite tur som fick vara med i den sista omgången och vinna presentkort på ICA för 400 kronor. Nedan bifogar jag länk till ICAs egen receptsida, men har du inte lust att följa den finns receptet, med kommentarer och vissa ändringar, i det här blogginlägget.

http://www.ica.se/recept/rostad-rotfruktssallad-med-rakor-och-fetaost-715284/

Rostad rotfruktssallad med räkor och fetaost

provlagat för buffé

1 kg räkor

2 rödlökar

ca 300 g morötter

ca 200 g palsternackor

olivolja

1 tsk torkad timjan

1 tsk salt

1 krm peppar

3 dl bulgur

150 g (färska) bönor, tex haricots verts

ca 65 g rucola

1 msk vit balsamvinäger

150 g fetaost

2 dl matyoghut

finrivet skal av en citron

Tina och skala räkorna.

Värm ugnen till 225 grader.

Skala och klyfta löken, skala och skär morötter och palsternackor i bitar/klyftor. Lägg lök och rotfrukter i bakpappersklädd (eller oljad) långpanna. Blanda runt med ca 1 msk olivolja, timjan, salt och peppar. Rosta mitt i ugnen ca 20 minuter.

Koka 3 dl bulgur (gärna fullkornsvarianten) enligt anvisningarna på förpackningen. Eller gör som jag: Mät upp bulgur i en kastrull och häll hett vatten från vattenkokaren över. Sätt på locket och låt svälla ca 30 minuter utan ytterligare värme. Sparar energi :-)

Ansa färska bönor och koka dem i lättsaltat vatten ca 3 minuter. Häll av och skölj i iskallt vatten så att de behåller sin fina färg och kokningen säkert avstannar.

Mosa ihop fetaost, yoghurt och citronskal.

Blanda ljummen bulgur med det ugnsrostade, bönor, rucula och vit balsamvinäger. Toppa med de skalade räkorna och lite nymalen svartpeppar. Servera med fetaostkrämen och eventuellt ett några citronklyftor.

Vi tyckte att fetaostkrämen var god, MEN att den till den här rätten tog över alldeles för mycket. Vi hoppar alltså helst över den till den här rotfruktssalladen, men äter den gärna till något annat. Vidare tycker jag att det är helt galet att köpa färska sockerärtor som importerats från Kenya (eller något annat land långt borta), så färska ärtor använder jag endast när det är säsong för de svenska. Men var och en gör ju som den vill och som det egna samvetet tillåter :-)

Pumpagnocchi

I början av sommaren åt vi himmelskt goda pumpagnocchi i den lilla italienska staden Varenna. Sedan dess har jag längtat till hösten och pumpatider här hemma... Nu är det äntligen rätt säsong och salvian ute i trädgården har ännu inte hunnit frysa, så nu gäller det att passa på! Receptet är hämtat ur en liten italiensk kokbok som nästan uteslutande handlar om olika gnocchi. "Såsen" är dock den vi fick i Varenna och inte den som föreslås i boken. Resultatet? Smaken är preciiis som de pumpagnocchis vi minns från i somras!
Receptet räcker till fyra personer om det serveras som en "förstatallrik" på italienskt vis innan en bit kött eller fisk som "andratallrik". Vill man inte ha någon mera rätt än gnocchi räcker receptet bara för 2-3 personer.

Pumpagnocchi

1 kg pumpakött, skalat och urkärnat

120 g mjöl (ca 2 dl)

1 ägg

100 g smör

ca 10 st färska salviablad

Skär pumpan i klyftor och kärna ur den (jag använder gärna butternutpumpa, den päronformade ni vet). Lägg pumpaklyftorna i aluminiumfolie på en långpanna. Se till att vika över folien så att pumpan ligger i ett foliepaket för att inte "rostas" och ta färg. Laga pumpan i 225 grader i ca 1-1,5 timmar. Tiden beror på hur stora klyftor du skurit och typen av pumpa du använder. Jag kollar genom att känna med en gaffel en gång i halvtimmen och först när pumpaköttet är riktigt mjukt rakt igenom är jag nöjd. Det är nu lätt att skära bort pumpaköttet från skalet. Lägg pumpabitarna i en potatispress (eller passera på annat valfritt sätt) och låt sedan moset rinna av och svalna. När pumpamoset svalnat blandas det med ägget och mjölet till en jämn smet.

Den här smeten går INTE att jämföra med den deg man gör när man lagar potatisgnocchi! Detta är en lös smet medans potatisgnocchins deg är betydligt fastare och torrare.

Koka upp rikligt med vatten i en stor kastrull och salta ordentligt. Smält smöret i en stekpanna med höga kanter och låt salviabladen bli varma och mjuka däri. Dra stekpannan från värmen men ha den nära till hands.

Ta klickar av pumpasmeten med hjälp av en matsked och skrapa ner i det kokande vattnet med hjälp av en annan sked. Lägg inte i för många gnocchi åt gången, då blir vattnet för nerkylt och slutar koka. Så snart en gnocchi flyter upp till ytan är den klar att lyftas upp med hjälp av en hålslev och läggas ner i stekpannan med det smälta smöret. Fortsätt koka gnocchisar tills smeten är slut. För över stekpannan med gnocchi på den varma plattan och blanda om med smöret och salvian. Servera med nyriven parmesanost.

Härligt lysande orange pumpakött!

Som löst potatismos i konsistensen, ungefär.

Salvia"såsen" kan inte vara så mycket enklare.

Slutresultatet! MUMS!!

LCHF

Som jag skrivit tidigare och som säkert också märks på recepten jag lägger in på bloggen så följer jag INTE någon särskild diet. Det har aldrig varit min grej. Jag tror på att lite av varje är bäst. Ni vet, så där svenskt lagom av det mesta. Plus motion. Visst har jag några extra trivselkilon, men jag är ganska säker på att det beror på lite för mycket ätande och lite för lite motion... Nu är inte min tanke att komma med pekpinnar och bestämma hur andra ska leva och äta! Min blogg är heller inte tänkt att vara ett stort diskussionsforum där den ene smutskastar den andre värre än den tredje... Jag tycker bara att det kan vara bra att läsa lite av varje och eftersom de flesta kanske redan hört eller läst om (påstådda) fördelar med LCHF-dieter så kommer här några länkar som jag tycker är intressanta för att  ge lite balans i debatten:

http://www.svt.se/nyheter/sverige/for-mycket-kott-okar-risk-for-stroke
"Den som vill gå ner i vikt bör inte okritiskt kasta sig över modedieter som Atkins och LCHF och stirra sig blind på kortsiktiga viktresultat."

http://lchfmirakel.wordpress.com/2011/12/24/professor-i-lakartidningen-lchf-en-farlig-diet/
"Alla dieter kan göra att man går ner i vikt. Om man bara äter hallonbåtar går man troligen ner i vikt."

http://erikwickstrom.se/2011/12/28/lchf-dietens-nackdelar/
"Det känns ibland som halva Sverige ätit sig smala, starka och friska på lågkolhydratsdieten LCHF."

http://erikwickstrom.files.wordpress.com/2011/12/lkt1151s2713_2717.pdf
Vetenskaplig artikel ur läkartidningen.

Kolhydrater? Ja, absolut! Men med variation naturligtvis...

Mat jag tror är bra...
En blandning av grönsaker, fisk (paprikorna har en tonfiskfyllning),
köttfärs (i "zucchinibåtarna"), ris och fetaost.

En liten parentes...

Konstigt nog ser jag att det senaste inlägget är en repris på ett inlägg jag skrev tidigt i somras... Eller repris är väl fel att säga, för inlägget finns ju inte längre på sin ursprungliga plats i ordningen :-( Ibland är bloggandet inte så lätt att förstå sig på.

I Milano - del 1: resan

För inte så länge sedan kom vi hem från en liten resa till Milano. Min man fyller 40 i sommar och resan var min present till honom. Vi har varit där tillsammans en gång tidigare, för fyra år sedan, och trots att han fick välja mellan Milano och Rom, Paris, eller sol och bad på Sicilien så föll alltså valet på just Milano. När vi kom fram undrade vi ändå båda två varför han valt så... Staden var full av avspärrningar och det var mycket mer folk i rörelse än vad det brukar vara. Det visade sig att påven var i sta'n och det var därför det var lite rörigare än vanligt. Dagsutflykten jag planerat till Venedig blev heller inte av. Vi hade helt enkelt ingen lust att få några problem pga de kraftiga jordbävningarna som var under den här perioden. Tåg hade blivit inställda hade vi hört och just hur jobbigt det är att bli "strandsatta" med liten bebis hade vi ingen lust att ta reda på. Så här i efterhand är vi ändå båda två VÄLDIGT nöjda med resan!

Steg ett, själva flygresan, gick så enkelt och bra vi någonsin kunnat önska oss. När planet skulle till att lyfta somnade vår sjumånaders bebis i min famn och visade sig inte alls besvärad av vare sig tryckförändringen eller att sitta fastspänd vid mig. Från flygplatsen tog vi oss med buss in till sta'n och det var nu vi såg alla avspärrningar... Vi hoppade av bussen mitt i centrum, strax bakom Duomen. Sedan började vår promenad mot hotellet. Det var väl under denna promenad vi började tvivla på valet av resmål. Turistkontoret jag varit på massor av gånger när jag bodde i området var som bortblåst och tack vare påvens besök i staden fick vi gå långa omvägar med vår stora resväska och barnvagn. Som ytterligare en konsekvens av avspärrningarna var det mycket ont om taxibilar. Till slut kom vi i alla fall fram till vårt hotell, efter att ha ätit resans första panzerotto på Luini's och gått fram och tillbaka runt alla avspärrningar... (Panzerotto ska ni få läsa om en annan dag!)

Efter ett par timmars återhämtning på hotellet gav vi oss såsmåningom ut i vimlet igen och hoppade upp på en gammal skramlig spårvagn strax utanför hotellet. Kvällen spenderade vi i området kring Il Naviglio Grande - kanalen på vilken man en gång i tiden fraktade marmor till bygget av den berömda domkyrkan. För den som aldrig varit i Milano (eller för den som varit i staden men aldrig vid kanalen) rekomenderas starkt ett besök i dessa kvarter. Det går väldigt bra att ta spårvagn till Porta Genova och sedan är kanalen bara ett stenkast bort. Här finns väldigt gott om kaffebarer, pizzerior, små mysiga kvarterskrogar, vanliga barer och en och annan lite dyrare restaurang. Att bara gå omkring och strosa här på kvällen är jättemysigt och det är då lätt att glömma att man befinner sig i en modern storstad. Någon gång på våren kantas kanalen också av en blomstermarknad och man kan gå från stånd till stånd och njuta av vackra blommor och härliga dofter.

Så här kan det se ut längs Naviglio Grande

Dag två, söndagen, tog vi lite sovmorgon (så gott det nu går med en liten bebis..). Efter frukost på hotellet tog vi tunnelbanan till centralstationen. Min tanke var att vi kunde göra en dagsutflykt till Lecco eller Como och jag hörde mig för i biljettkassan hur tågen gick. Det slutade med att tjejen i kassan istället tipsade oss om den lilla staden Varenna, strax norr om Lecco, och vi följde hennes förslag. Det blev verkligen en perfekt söndagsutflykt! Vi skumpade fram en dryg timme på "direkttåget" och när vi kom fram var det dags för lunch. Vi hamnade på en restaurang som hörde till ett väldigt mysigt litet hotell alldeles vid den lilla färjehamnen. Här åt min man himmelska gnocchi gjorda på pumpa och serverade med salvia stekt i smör och toppat med riven parmesan givetvis. Själv njöt jag av stora pastakuddar fyllda med ricotta och spenat - de "färska" vi köper här hemma kan slänga sig i väggen! När vi alla tre var mätta och belåtna tog vi "strandpromenaden" bort mot den lilla stadens centrum. Någon strand längs promenaden var det inte direkt tal om, utan en charmig gångväg alldeles ovanför vattnet. Den lilla staden ligger i en sluttning och det är därför väldigt gott om backar och trappor. Trappor som använts av riktigt många fötter genom åren... Vi tog oss varsin gelato (glass) och kämpade sedan vidare med vagnen upp och ner för ett antal trappor. Här var så mysigt att vi båda skulle kunna tänka oss en semesterlägenhet... Eller varför inte bo där säger jag! (Det är ju det där med jobb då...)

Vy från Varennas "standpromenad" mot färjehamnen (till vänster)
och hotellet (den gula byggnaden, också till vänster i bild)
där vi åt vår goda lunch. 

Vy från de högre belägna delarna av staden Varenna.

En av alla de gamla slitna trapporna i Varenna.

Några timmar senare skumpade vi tillbaka till Milano på ett tåg som var osäkert om det skulle gå på söndagen, men som tack och lov gick. Det blev en kort vila på hotellet och sedan kvällsmat mitt i centrum, på en takterass alldeles intill Duomen. (Mer om vad vi åt där en annan dag!)

På måndagen gick vi på sta'n, tittade ordentligt på Duomens insida och tittade i affärer. Dagen bjöd också på det min man nog tyckte var resans höjdpunkt. Han fick då köra en Ferrari på Milanos gator. Jag vet inte mycket om bilar men visst lät det härligt när han startade den och visst var den fin! För mig kändes det också väldigt roligt att kunna ge honom något han så tydligt uppskattade och inte alls hade förväntat sig :-)

Bilen med stort F 

"Tiden går fort när man har roligt" heter det ju, och tisdagen (sista hela dagen på plats, var helt plötsligt där. Vi gick åter lite på sta'n, åt denna resas sista Panzerotti och besökte Castell Sforzesco. Den sista kvällen spenderade i mycket gott sällskap och vad vi åt då kan ni läsa om i det tidigare inlägget "Al Pont de Ferre". Det var ett mycket kärt återseende med min vän och före detta arbetsgivare och jag hoppas att det inte åter dröjer fyra år innan vi ses igen. Hela resan var ju som sagt min present till min man, men just den här kvällen kändes lite mer som min höjdpunkt under vistelsen...

Onsdag var det så dags att återvända hem och det var med lite vemod vi lämnade Milano. Staden är inte bara mode, dyra affärer och mycket trafik. Även här finns lugna gator, charmiga kvarter och trevliga människor. "Milan è sempre Milan"... Milano är alltid Milano... Ja, jag trodde kanske inte att jag skulle ha så starka känslor för den här staden efter att ha bott på betydligt charmigare ställen i Italien. Men faktum är att den har en särskild plats i mitt hjärta trots allt.

Nog måste man kalla detta för en lugn gata?
Mitt i centrala Milano, max fem minuters
promenad ifrån Duomen...

Utsidan av Castell Sforzesco

Jag inne på Castellets område.

Lammgryta med persiska anor

Jag är en riktig hamster när det kommer till mattidningar! Jag sparar urklipp eller hela tidningar om jag tycker det är bra inspirationsmaterial. Jag låter bli att prenumerera med flit, annars skulle vi inte ha annat än mattidningar här hemma! Eller jo, en och annan trädgårdstidning skulle det nog också finnas...

Dagens recept hade jag tittat på många gånger innan jag testlagade. Jag ändrade lite i kryddningen och både jag och min man tycker att resultatet blev mycket gott! Det går bra och smakar gott även utan granatäppelkärnor, men de är faktiskt pricken över i:et. Däremot hoppar vi gärna över den yoghurtsås med mynta som fanns med i tidningen. Vi tyckte inte att den tillförde särskilt mycket till rätten, men ni får väl prova och avgöra själva - smaken är ju som baken.

Hursomhelst har ni väl koll på att det är nu på hösten som det är lammtider för alla oss som gillar att köpa närproducerat? Och nej, lamm behöver inte alls smaka kofta!!!

Originalreceptet är publicerat i tidningen "Allt om Mat", nr 18, år 2007.
Ett annat riktigt gott recept för lammstek finner ni här, i ett inlägg från i våras.

Persisk lammgryta

ca 800 g lammstek
1 gul lök
3 stora vitlöksklyftor
rivet skal från 1 apelsin
1 tsk malen kummin
1-1 1/2 tsk malen kardemumma
1 tsk malen koriander
1 krm kanel
2 krm nymalen svartpeppar
3-4 tsk paprikapulver
1 msk olivolja
3 dl vatten
2 tärningar köttbuljong (eller motsvarande mängd fond)
1 tsk salt
1 burk kikärtor (410 g)

TILLBEHÖR
4 dl långkorningt ris
1/2 tsk salt
1/2 g saffran

kärnor från ett granatäpple

3 dl turkisk yoghurt
1/2 dl hackad mynta
1 tsk pressad citron

Skala och finhacka lök och vitlök. Lägg hacket i en skål och riv ner apelsinskalet. Blanda även ner kummin, kardemumma, koriander, kanel, peppar och paprikapulver. 

Skär köttet i ca två gånger två centimeter stora bitar och bryn dem i en gryta. Häll ner lök- och kryddblandningen och låt alltihopa steka på medelvärme några minuter.
Tillsätt hett vatten (från vattenkokaren) och buljongtärning samt salt. Lägg på locket och låt grytan puttra ca 45 minuter.
Häll av kikärterna och skölj dem med kallt vatten. Blanda ner dem i grytan och koka ytterligare ett par minuter så att de blir varma. 

Koka riset enligt anvisningarna på paketet och blanda ner 1/2 gram saffran i kokvattnet. 

Blanda youghurten med finhackad mynta och citronsaften. 

Servera grytan med saffransris, myntayoghurt och granatäppelkärnor.

da Matteo och "svensk husman"

I helgen tog vi en dagstur till Göteborg, en stad jag lär mig mer om för varje besök. (Av födsel och ohejdad vana faller jag ju annars in i kategorin 08:a, trots att jag inte bott i det området på ca 15 år.) Vårat första mål var "da Matteo". Jag vågar faktiskt inte uttala mig om hur kaffet smakar på da Matteo, men jag gillar atmosfären och vi åt varsin ok lunchpizza. Betydligt godare och bättre än hos den lokala pizzerian i vårat lilla samhälle (en pizzeria som är som de flesta pizzerior i Sverige...), men fortfarande inte i klass med de vi äter i Italien eller gör själva. Det bästa var i alla fall namnet, da Matteo, som betyder "hos Matteo". Att vi tycker så är naturligtvis för att våran son heter just Matteo :-) Denna gång gick vi till Vallgatan 5, men vi kikade även in i Victoriapassagen och där blir det troligtvis en kaffe av något slag nästa gång vi är i Göteborg. På Magasingatan ligger rosteriet och bageriet. Där serveras visst sopplunch också och det kan ju passa en kulen höstdag... Ja, till da Matteo återkommer vi helt säkert!

Besöket i Göteborg blev kort och vi är åter i våra vardagsrutiner. Öppna förskolan hoppade vi dock över idag eftersom vi är lite förkylda hela familjen. Att jag bloggar så dåligt den här perioden skyller jag på att det dels råder lite tidsbrist för min "kökstjänst", men också att jag den senaste tiden lagat en hel del svensk husman. Jag har länge tyckt att det är ganska tråkig mat och det känns inte så roligt att blogga om helt enkelt. De flesta kan väl redan göra pannbiff, löksås och koka potatis? Att jag tycker att det är lite tråkig mat betyder dock inte att jag inte tycker att det är gott, bara jag slipper äta det varje dag :-) Så här kommer i alla fall förslag på några svenska klassiker att återvända till när smaklökarna vill drömma sig tillbaka till barndomen:

Pannbiff med löksås och kokt potatis,
med fullfet grädde i såsen förstås!

Kålpudding med lingonsylt
Ni vet väl att vitkål brukar vara riktigt billig nu? För 3,90/kg köpte jag förra veckan! 

De flesta kokar väl potatis till, men jag hoppar gärna över den...

Isterband med kokt potatis
Isterbanden köper jag färdiga och även här tycker jag att det är gott med löksås

Hoppas ni har det bra därute i höstrusket och snart hoppas jag återvända till bloggen för att bjuda på en "grekisk husman" - om man nu kan säga så...

En säck potatis... Inte så spännande va?

Hastbullar - Månadens sötsak, "enkelt"

Dags för mitt andra bidrag till månadens sötsak! Första gången jag deltog var i juli då temat var "hemifrån" och jag bakade cantuccini. Bland de andra bidragen den månaden fann jag ett riktigt bra bullrecept som ger en väldig massa goda och fina kardemummabullar. Förra månaden var temat "reseminnen", men då var jag just på resa  och det blev inget bidrag för min del... Den här månaden ska receptet vara något enkelt och vad annat kan man kalla hastbullar än ett väldigt enkelt bakverk?!

Hastbullar

20-25 st

6 dl vetemjöl

4 tsk bakpulver

1 dl strösocker

2 tsk nystött kardemumma

100 g smör

1 ägg 

2 dl mjölk

ca 1 dl (hallon)sylt

pärlsocker

Värm ugnen till 225 grader. 

Blanda mjöl, bakpulver och socker i en skål och finfördela sedan smöret däri.

Tillsätt ägg och mjöl och arbeta raskt ihop till smet/deg. 

Klicka med hjälp av två skedar ut smeten i bullformar. 

Gör en liten grop i varje bulle med ett mjölat finger och fördela sylten i groparna. 

Strö över pärlsocker och grädda sedan mitt i ugnen i 10-15 minuter. 

Bullarna smakar som allra bäst alldeles nybakta, fortfarande lite ljumma!

 

Ginger bisquits

Jag har många gånger bläddrat förbi just det här receptet i min gamla favoritbakbok. Många gånger för att jag tänkt att det är lite tråkigt med små hårda och torra kakor. Ibland har jag dock stannar upp och läst historien bakom receptet. En historia om kakans ursprung i såväl svenska Råneå och Ramanäs som i det afrikanska Ghana. Jag gillar historien och efter många års sneglande på den där sidan så bakade jag de här kakorna för första gången häromdagen. Torra men inte "sandiga" eller direkt smuliga, lite knalligt hårda och riktigt GODA blir de. Lägg dock märke till att receptet ger riktigt många kakor och varje plåt ska gräddas ganska länge. Med 25 små bollar på varje plåt tar det ca fyra timmar bara att grädda alla kakor... Precis som med pepparkakor så görs degen gärna dagen innan, eller åtminstone några timmar innan den bakas ut. Jag gjorde min deg mitt på dagen, bakade ut ungefär hälften på kvällen och hälften morgonen efter. Kakorna från båda utbakningarna blev precis lika bra!

Receptet är hämtat ur boken "Baka till fest", Specialtidningsförlaget, 1988.

Ginger bisquits

ca 200 kakor

500 g strösocker

saft och rivet skal av en citron

2 1/2 dl ljus sirap

2 dl vispgrädde

250 g smör

900 g vetemjöl

2 msk malen ingefära

2 msk bikarbonat

Börja med att vispa grädden och smälta smöret. Ställ sedan grädden åt sidan så länge och låt smöret svalna.
Blanda sockret med saften och det finrivna skalet från citronen. Tillsätt sirap, den vispade grädden och det avsvalnade smöret. 
Ta fram en annan bunke i vilken du blandar ingefära och bikarbonat med mjölet. Blanda sedan ihop allting till en ganska kladdig deg. Låt degen vila några timmar eller över natten.

Forma degen till små kulor och grädda mitt i ugnen i 125 grader i 25-30 minuter.
Låt kakorna svalna och stelna till lite på plåten efter att du tagit ut den ur ugnen. Flytta sedan över dem på ett galler där de får torka helt innan du lägger dem i en tät burk. (Jag har inte testat med just dessa kakor, men som med de flesta småkakor går det säkert bra att frysa dem för en längre hållbarhet.)

TIPS!
Det kanske låter lite med 125 grader, men det är fullt tillräckligt och även den långa gräddningstiden stämmer :-) Degen kan bli lite svårrullad om den blir för varm, så ställ gärna in den i kylen emellanåt eller ta bara fram en mindre del av degen att börja med. 25 bollar per plåt tyckte jag var lagom för att de inte skulle flyta ihop. 

Svårt att tro att dessa bleka små bollar ska bli både platta
och riktigt bruna... Jag portionerade degen med en tesked
och rullade mina bollar lite mindre än en normalstor valnöt.

Färdiggräddade har kakorna ändrat både färg och form!

Souvenirer från Grekland

Jag är inte mycket för det där med souvenirer och stränder packade med turister. Därför är jag glad att mina svärföräldrars sommarhus i Grekland ligger i en lite mer genuin by utan särskilt påträngande kommers. Lite shopping blir det ändå varje år. Husvakten och hundvakten ska ju i alla fall ha något litet tack för hjälpen tycker jag. Något litet eget minne vill jag faktiskt också ha med mig till mig själv. Shoppinturen sker i samband med att vi ändå ska handla mat i närmsta staden. Ja, den sker i mataffären, för det är ju där det bästa av Grekland finns: oliver, honung, saffran, ouzo och en massa annat gott. Det är souvenirer i min smak! Särskilt glad blir jag när jag hittar olika gryn och korn som jag har svårt att finna här hemma. Perfekt i olika värmande soppor och grytor.

Årets grekiska presenter till mig själv

Plommon i vanilj- och limelag

Snart är det dags för plommonskörd! Vårat plommonträds grenar böjs av tyngden från de många plommonkarten, trots att jag gallrat väldigt flitigt när de fortfarande bara var små som oliver. Tyvärr ser de inte så fina ut, så vi får väl se om det blir någon skörd överhuvudtaget i år... OM det blir några fina och dugliga plommon hoppas jag kunna bjuda några vänner på den här desserten! Den har jag gjort tidigare år och det blir så himla gott...

Plommon i vanilj- och limelag

4 portioner

12-16 plommon

5 dl vatten

3 1/2 dl strösocker

1/2 vaniljstång

skal av en limefrukt

citronmelissblad

Skålla och skala plommonen.

Koka en sockerlag med vatten, socker, kluven vaniljstång och finrivet skal från en halv lime.

Lägg i plommonen när lagen kokat upp och koka sedan 2-3 minuter för fasta plommon, för lösa plommon endast ett kort uppkok innan kastrullen tas av plattan. Låt frukten kallna i lagen.

Servera i portionsskålar med lite lag, finrivet skal av lime, ett par blad från citronmeliss samt lite lättvispad grädde för den som önskar.

Förra årets plommondessert

Hälsning från Grekland

Här njuter vi nu av sol och VÄRME!
Jag har nog kommit fram till att min favoritårstid är sommaren. Visst är våren härlig när smältdropparna hörs falla från taket och de första modiga blomknopparna kämpar sig upp genom den kvardröjande snön. Hösten har också sin charm med krispigt frisk luft, vackra färger på träden och fullt med gratis svamp i skogen. Till och med vintern kan få ett och annat plusspoäng när snön lyser vit och man värmer sig med en kopp het glögg framför en sprakande brasa... Men, sommaren vinner helt klart om ni frågar mig! Inget mörker som erövrar även dagens timmar. Inga tjocka tröjor, jackor och långa byxor. Sol, värme och ljus!
Eftersom vi bor i Sverige är det nog ändå tur att vi, tack vare min mans ursprung, har möjlighet att spendera en del av sommaren på sydligare breddgrader... För om sanningen ska fram kan man ju inte riktigt lita på den svenska sommaren. Med lite otur regnar de flesta dagarna bort och temperaturen kan vara den samma som en mild vinterdag. Så här är vi nu ännu en gång i Grekland! Solen skiner, himlen är blå, dagarna heta och kvällarna härligt ljumma. På grannarnas tomter frodas tomater, paprika, lök, zucchini, granatäpplen, och mycket mer. Inte sällan delar de med sig av skörden. Den egna tomten bjuder på apelsiner och fikon - inte fy skam det heller! Tidig morgon gal den ena grannens tupp och hönorna kacklar lite trivsamt. Dagarna spenderar vi på stenstranden, vi solar badar, läser böcker och löser kryss.. Vi njuter av att värmas rakt igenom, ända in i benmärgen, av den generösa solen. När mörkret så faller på kvällen ger vi oss ut för att gynna de lokala tavernorna och njuta av den behagliga kvällsluften. En vecka blir det i år. En vecka med garanterad sommar :-)

En dag på stranden

En kasse med paprikor från grannen...

och tomater från grannen

Friterade zucchiniskivor - mums!

Stenar på stranden... Vi slipper i alla fall sand mellan skinkorna!

Inbakad, friterad fetaost med en "sås" av honung och ouzo.

Svärfar lagar mat av grannens skördegåvor.
Γεμιστά - Jemista

Favoriter i köket

Skåp och lådor i mitt kök står knappast tomma... Här samsas diverse olika redskap och byttor med tårtpapper och skärbrädor. Till vissa prylar har jag alldeles speciella minnen eller har på något annat sätt nästan fått en relation till. Visst kanske det låter knäppt... Men har inte ni också några riktiga favoriter i köket som ni bara inte kan tänka er att vara utan?

Ånginsats från IKEA som passar de flesta kastruller

Ihopvikt tar den väldigt liten plats i skåpet!

En riktigt stor gammal keramikskål som passar både till
bröddegar och som salladsskål när man är många.
Jag gillar känslan med gamla skålar av det här slaget.
Det både känns och syns att de har en historia...

Första gången jag gjorde egen pasta kavlade jag med
vanlig brödkavel - det var inte kul... Med denna går det
mycket lättare!

Tryck-kokare. Varför är de inte populärare?
Kortar tillagningstiden och sparar på så vis även energi.
Dessutom bevaras smakerna väldigt bra!

En pastagitarr - det ni!
Degen kavlas först tunn på bakbord eller med maskin och sedan
läggs en degplatta i taget över ståltrådarna. Man rullar kaveln
över och ståltrådarna delar då pastan till smala kantiga
spaghetti eller bandpasta.
Så enkelt, så smart...

Inte några redskap direkt, men fina att se på :-)

Några andra favoriter jag har i mitt kök:

Vattenkokare, mixerstav med visp- och hacktillsats, grillpanna, lång o smal kavel (inte den klassiska svenska brödkaveln alltså, utan vad jag kallar för "pastakavel"), farmors gamla brödformar och... ja, jag har nog glömt ett och annat som ligger mig varmt om hjärtat! Vilken materialist jag är ;-)