Inte bara recept...

Bloggen började som en plats att samla favoritrecept på och för att skriva om mat- och bakrelaterade ämnen och upplevelser. Det kommer med största sannolikhet även fortsättningsvis att utgöra majoriteten av innehållet, men ni kommer också att få läsa om annat som tillhör det goda i livet. Det kan handla om såväl stort som smått, vardagligt eller väldigt festligt, drömmar och verkliga upplevelser. Hoppas att ni kommer att gilla blandningen!

Midsommarsill

Nu är det snart midsommar mina vänner, och dags att lägga in sill igen. Ja, jag vill i alla fall inte vara utan sill till midsommar! Den klassiska löksillen passar ju alltid bra förstås och även citrussillen (båda finns med i ett inlägg från i påskas) går bra på sommaren tycker jag. Att bara äta matjessill som den är har jag aldrig riktigt förstått mig på, men smaken är ju som baken ;-) Men hamnar den i en smakrik röra kan jag tycka att den är helt ok!
Sillen i dagens recept görs med just matjessill och kan alltså rent teoretiskt ätas med en gång, men jag tycker att den smakar bäst efter 1-2 dygn. (Det blir alltså lagom att svänga ihop den på onsdag eller torsdag denna vecka.) Eftersom det är en krämig sill har den inte så lång hållbarhet, ca 4-5 dagar bara. Som vanligt med mat gäller det naturligtvis att lukta och smaka och använda det sunda förnuftet. Står sillen framme länge i värmen kortar det självklart hållbarhetstiden...

Akvavitsill

4 port.

400 g matjessill

2 dl crème fraiche

1/2 tsk stött kummin

2 msk hackad dill

rivet skal från 1/2 citron

1 msk kryddat brännvin (Akvavit)

Låt sillen rinna av (och skär i bitar om du köpt hela filéer).

Stöt hel kummin i en mortel och blanda den sedan med dill, citronskal och crème fraiche.

Vänd ner sillen och smaksätt med kryddat brännvin.

När jag har gjort den här sillen har jag använt mig av "Beska droppar" och "Pors och malört".
"Beska droppar" ger till att börja med en väldigt besk och skarp smak som inte alls är särskilt angenäm... Men får sillen stå ett par dagar (ett dygn är i det här fallet lite för lite) blir det riktigt bra :-) Med smaken "Pors och malört" behöver sillen inte stå lika länge, ett dygn är fullt tillräckligt. Naturligtvis går det bra att prova med andra smaker! Tycker ni att någon smaksättning blir riktigt lyckad, eller kanske katastrof, får ni gärna lägga in en kommentar med tips här =)

I år plockar jag fram en gammal bortglömd julsnaps
 smaksatt med kummin och kryddar med,
så får vi se hur det blir...

P.S. Som utlovat ska jag inom kort berätta mer om Milanoresan, men midsommarrecept får naturligtvis förtur nu!

Al Pont de Ferre

Jag får nu verkligen skämmas över hur lång tid det var sedan jag skrev senast! Ska försöka bättra mig, men en resa och sedan dunderförkyld bebis har liksom placerat bloggen lite längre ner på prioriteringslistan ett tag...

Resa ja... Vi har nyligen kommit hem efter några dagar i Milano. I detta inlägg tänkte jag berätta lite om vistelsens sista kväll som var minst sagt oförglömlig. Mer om resan ska ni få läsa någon av de kommande dagarna, inte bara om maten utan även om annat som gör livet gott att leva...

Den här resans sista kväll i Milano spenderade vi i sällskap med en kär vän (och före detta arbetsgivare) och hennes man. Då de båda jobbar ganska mycket och sena kvällar just nu så kom vi överens om att äta på restaurang, så att de i alla fall slapp stå och laga mat. Min vän gjorde redan på telefon tydligt klart för mig att vi ändå var hennes gäster och att hon alltså ville bjuda. Vi litar fullt på min goda väns smak och det är ju alltid trevligt att bli bjuden! Sist vi var ute och åt tillsammans var det på en riktigt genuin romagnolsk restaurang där vi åt några av de godaste pastarätterna vi någonsin ätit och drack ett "bubbligt" rött vin (typiskt för Emilia-Romagnaregionen). Med detta färskt i minnet, fastän det var närmare fyra år sedan, förväntade vi oss nog något liknande även denna kväll. Lokalen gav också känslan av att sitta på en gammal osteria, men maten var något helt annat! Min väns man upplyste oss om att de serverade lite "annorlunda" mat på detta ställe... Att den skulle vara just så annorlunda som vi sedan fick uppleva hade vi aldrig ens kunnat drömma om!

Redan innan vi gick in på restaurangen var min man och jag överens om att vi skulle låta "värdparet" välja kvällens mat. När så menyerna kom in blev vi än mer övertygade om att det vore bäst så. Priserna var inte att leka med! Det slutade med att våra vänner överlät valet till servitören, som i sin tur överlät valet till kocken... Sådant här tycker jag är roligt!!! Kocken i sin tur kom ut för att studera oss lite för att gissa vad vi skulle uppskatta. Han ställde några frågor om vad vi föredrog: kallt, varmt, fisk, kött... Stackarn! Vi är alla riktiga allätare så våra svar var nog inte mycket till hjälp! Det fick bli flera tallrikar med lite olika smakprov.

Till mat måste man ju även dricka... Innan maten började vi med champagne och sedan kombinerades varje rätt naturligtvis med ett passande vin. Vi lärde oss känna den tydliga skillnaden mellan ett och samma vin som lagrats på två olika vis - på träfat respektive rostfria fat. Det var intressant, GOTT och skillnaden var mycket tydlig. Naturligtvis kombinerades även efterrätterna av varsitt dessertvin :-)

Istället för att försöka beskriva allt med ord kommer nu bilder på varje rätt. Bildkvalitén kanske inte är den bästa, men ger er förhoppningsvis ändå ett hum om hur det var...

Till sist mitt omdöme om restaurangen: snabb och proffsig service; trevlig och avslappnad miljö, trots det avancerade köket; priser som helt klart ligger över medelnivå, men så får man ju också en upplevelse utöver det vanliga! Restaurangen har visst en stjärna i Guide Michelin också... (Visste ni att stjärnorna i guiden endast betygsätter maten, inte omgivning eller service? En stjärna innebär att den anses vara en "exceptionellt bra restaurang i sin kategori". Mer om detta en annan gång!)

I den kantiga skålen: morotspuré, "brödpuré" och en isig yoghurtkräm
Till höger: skållad, skalad, tömd körsbärstomat fylld med biff och senap.

Mosaik av fisk (minns inte vilken sort...), macadamianötter,
blodgrape, apelsin, bläckfiskbläck och foie gras.

"Inspiration av Mirò"
Kokt bläckfisk som kavlats tunn som en lasagneplatta,
målad med bläckfiskbläck, klorofyll och saffran.

Ser ut som ett litet miniäpple men är en myntaboll
fylld med fiskmos, jag tror det var av sardiner...

Oj oj oj säger jag bara!
Ett rött skal av sockerkaramell, inspirerat av och blåst med samma teknik
som det Venetianska konstglaset. Fyllning av varm getostkräm och
rödlökskompott/-marmelad,eller vad man nu ska kalla det... 

Ärtskidor men ändå inte... Gjorda av pasta
med gröna ärtor och en grönärtsfyllning.

Gnocchi som gjorde oss lite förvirrade... Hur var det nu?
Var de först stekta och sedan kokta, eller var det tvärtom?
Två olika tillagningsmetoder, inuti och utanpå,
kan vi vara överrens om i alla fall :-) och fantastiskt goda! 

Sist ut innan det var dessertdags: havsabborre.
Det som ser ut som folie är inte det utan är gjort av potatismjöl,
är alltså ätbart, och ska bara  påminna om tillagningsmetoden.

Värdens dessert:
Äppeltatin med smördegsglass

Värdinnans dessert:
"Campari soda"
Ett karamellskal stöpt i flaskform fyllt
med söt getostkräm med camparipärlor 

Min makes dessert:
Chokladcigarr med chokladmoussefyllning,
 serverad med romglass och
med montecristorök i ett glas bredvid

Min dessert:
Endast det mjuka i en chokladkaka med
kanelglass och krossade kanderade pinjekärnor

Mitt dessertvin:
Barolo chinato

Jag och min vän :-)

Al Pont de Ferre? Restaurangens namn förstås!