Frittata med gurkört

Gurkörten ses av många som ett ogräs men jag älskar den! De vackra blommorna, dess förmåga att självså sig (och därmed bli typ perenn fastän den egentligen bara är ettårig) och inte minst för smaken och användbarheten. Att ha den i trädgården är för mig en glädje och en smula rikedom. Här kommer nu ett förslag som sträcker sig lite längre än det mera vanliga tipset att frysa in blommorna i isbitar:

Frittata med gurkört
2 portioner

100 gram gurkörtsblad, späda stjälkar och eventuella knoppar/blommor

4 st ägg
30 gram riven västerbottenost
1-2 vitlöksklyftor
salt och eventuellt peppar

olivolja

Hacka ner gurkört i mindre bitar. Skala vitlöken.
Knäck äggen i en skål och vispa sönder dem med lite salt. Blanda ner osten. Smaksätt eventuellt med en knivsudd peppar.
Värm en skvätt olivolja i en stekpanna. Krossa vitlöksklyftorna lätt med bladet på en kniv och låt dem ge smak åt olivoljan. OBS! Låt dem inte ta färg, endast mjukna lite. Tillsätt gurkörtshacket och låt det mjukna något i den varma pannan. (Smaka dig fram till rätt konsistens, jag upplever att stjälkarna ser hårdare ut än vad de är...)
Lyft ur vitlöksklyftorna och tillsätt sedan äggblandnigen. Ha en ganska varm panna, men inte för het - bränd mat är aldrig gott.
När äggsmeten nästan stannat helt är det dags att vända frittatan. Använd dig av en stor plan tallrik som du vänder över frittatan på och låt den sedan försiktigt glida tillbaka i den varma pannan. Nu behövs endast en kort stund på värmen för att laga klart. 

Servera till exempel med en tomatsallad och bröd.

Hur tar man en snygg bild på en frittata? Inte så här! ;-)

Så var det då det här med frittata och omelett... Vad är skillnaden? Är det inte bara två språks namn på samma sak? Nej, har jag förstått det hela rätt så skiljer sig frittatan från omeletten genom att den inte innehåller vatten eller mjölk. Jag upplever även att en frittata är tunnare.

I Italien används gurkörten även i till exempel soppor.
Återstår att testa för mig!

Trädgård för fjärilar, humlor och bin

Våra ängsmarker blir färre har jag läst. Fjärilar, humlor och bin får allt svårare att finna en passande miljö. Vi kan hjälpa dem, har jag också läst, genom att i våra trädgårdar omge oss med blommor som dessa insekter gillar och behöver. I min örtagård trivs de verkligen för där blommar salvia och timjan och snart även oregano och lavendel. 

Jag ska verkligen ta reda på vilka andra blommor våra bevingade vänner gillar lite extra. Egentligen föredrar jag ju att odla vad som är ätbart, men för fler vackra fjärilar och surrande humlor tror jag bestämt att jag ska planera in lite mer blommor i framtiden.

Hela örtagården är svår att få med på bild...
Här växer smultron, lavendel, timjan, salvia,
oregano och fransk och dragon. Inramas av
 grusgång och avenbokshäck samt ett
plank täckt med kaprifoler.

Salviablommor

Små söta timjanblommor i massor!

Glad midsommar!

Smickrande bloggkommentar

Idag fick jag en kommentar på ett av mina senaste blogginlägg. Det såg ut så här:

Jag är nog inte den enda som blir lite smickrad när jag får en sådan kommentar. Nåja, jag är väl inte så lättsmickrad trots allt för bara efter någon minut började jag bli misstänksam och tänka: varför skulle någon på hittarecept.se uppmärksamma MIN blogg? Först tänkte jag att det här var säkert ett enkelt sätt för någon att smitta min dator med hemska virus, kapa mitt konto och helt enkelt göra livet surt för mig. Jag började söka information genom att skriva in sökorden "hittarecept.se emelie" (avsändaren kallade sig ju emelie). På omvägar kom jag då fram till att tacka ja inte var ett alternativ för mig. Jag fann information via Emelie Ockenström som i sin tur länkade till Johan Hedberg. Johans beskrivning är ganska lång, men det behövdes för att jag skulle förstå. hittarecept använder sig av något som kallas No Follow, som jag inte riktigt visste vad det var. Jag kan nog inte riktigt förklara det i detalj, men är du intresserad av att veta mer kan du följa länken här ovan till Johans inlägg. Kort sagt: hittarecept smickrar dig för dina fina recept och säger att de kan hjälpa dig att få så många fler läsare. (Kommentaren du får är knappast personlig, exakt den samma finner du på massor av andra bloggar...) Faller du i fällan är det hittarecept som tjänar mest på det hela, förstås. Det är de som får flest sökträffar och du själv ramlar hela tiden längre ner i listan. Enligt mig luras de. Jag blir lite upprörd men inte förvånad...

Skulle jag nu ha gått med i den där matbloggstoppen hade jag antagligen fått några fler besökare. Visst är det kul när många läser det man skriver, men det har aldrig varit den största drivkraften för mig med mitt bloggande. Därför är det också lätt för mig att helt dissa detta erbjudande. Blondin är jag, men inte helt korkad för det!