Cantuccini - Månadens sötsak, hemifrån

Jag följer sedan en tid tillbaka en blogg som heter "Söta saker". Varje månad uppmanas vi läsare att baka något på ett särskilt tema och jag tycker det är en kul idé! Den här gången fastnade jag för temat som är "hemifrån" och visste genast vad mitt bidrag skulle bli om jag skulle vara med. Fastän jag vetat det i en månad har det inte blivit av att få till inlägget förrän nu, i allra sista stund... Typiskt mig tror jag ;-) Här kommer i alla fall mitt första bidrag till "Månadens sötsak":

Temat "hemifrån" fick mig att ställa mig själv frågan: var är hemma egentligen? För en del är det föräldrarhemmet och byn där de växte upp och inget annat. För mig har definitionen av vad som är hemma förändrats under årens lopp och för mig är det inte EN plats som är hemma. Hemma för mig är där jag mår bra, hemma är en plats där jag känner att jag kan vara mig själv, hemma låter jag vara de platser som smugit sig in i mitt hjärta och blivit en del av mig. Därför blir mitt bidrag till "Månadens sötsak" på temat "hemifrån" inte min favoritsylt med jordgubbar och rabarber eller Görelkakor utan små italienska mandelskorpor...

För snart tolv år sedan (herregud är det så länge se'n?!) bodde jag fyra månader i den italienska staden Siena. Jag studerade på universitetet för utlänningar där, tog kurser i italienska språket men även en kurs om landets och Sienas kultur och traditioner. Vi hade en härlig professor i kulturkursen! Han lärde oss massor om Sienas väldigt speciella och i högsta grad levande historia, han visade oss var stadens bästa capuccino fanns och tog oss med på vinprovning. Han såg även till att vi fick med oss recept på några av Sienas specialiteter, bland annat cantuccini. De här små hårda mandelskorporna ska helst serveras med ett litet glas Vin Santo i vilket man doppar skorpan så den blir lite mer lättuggad... Inte kaffe alltså. Vin Santo ska det vara =) De smakerna får mig att längta hem till "min" lägenhet alldeles bakom stadens domkyrka med utsikt över de röda tegeltaken. Siena har en väldigt speciell plats i mitt hjärta! Jag känner mig hemma där och jag längtar dit...

Cantuccini

4 dl vetemjöl

2 1/2 dl strösocker

1/2 tsk bakpulver

rivet skal från en citron

2 ägg + 1 äggula

2 dl sötmandel, HEL och INTE skållad

+ 1 äggula och 1 msk vatten för pensling

Värm ugnen till 175 grader.

Blanda alla torra ingredienser och det finrivna citronskalet. Tillsätt äggulan och sedan ett ägg i taget. Degen blir ganska fast men samtidigt kladdig. Blanda in mandeln i degen, det låter sig bäst göras med hjälp av händerna. Observera att mandeln vare sig ska skållas och skalas eller hackas! 

Rulla ut fyra längder som är lika långa som en plåt, ca 30-40 cm. Pensla med "äggulevattnet" och grädda sedan mitt i ugnen i 15-20 minuter. Låt svalna på galler och skär sedan sneda skivor, ca en cm breda. Sänk ugnsvärmen till 100 grader och låt "skorporna" torka med ugnsluckan lite öppen. 

Hemma förvaras de i en stor glasburk. Att se dem gör mig glad =)

Sockerkaka enligt särskilt önskemål

Efter en lätt lunch idag sa maken: "Kan du inte slänga ihop en sockerkaka nu?" Jag var osäker på om han skämtade eller inte, men jodå - sockerkaka ville han ha! Men absolut inte med citronzest i, det var viktigt. Inga konstigheter eller experiment, bara en helt vanlig sockerkaka! "Den du brukar göra" sa han. Den snurrade till i huvudet och jag funderade över när jag senast bakade en sockerkaka... Det var minst ett år sedan, kanske två till och med. Så säga att jag "brukar" baka sockerkaka kanske är lite missvisande ;-) Jag visste i alla fall precis vilken han menade och var jag skulle finna receptet, för det är även mitt favoritrecept på sockerkaka och jag har noterat det i bokens marginal... Receptet är hämtat ur "Vår bakbok".

Saftig sockerkaka 

50 g smör

1 dl mjölk

2 ägg

2 dl socker

2 tsk vaniljsocker

3 dl vetemjöl

1 1/2 tsk bakpulver 

Värm ugnen till 175 grader.

Smörj och bröa formen (som bör rymma ca 1,5 liter).

Smält smöret i en kastrull och häll i mjölken, som gärna får bli varm den med.

Vispa ägg och socker riktigt pösigt och tillsätt sedan den varma smör- och mjölkblandningen. Smaksätt med vaniljsockret och rör ner mjölet blandat med bakpulvret.

Häll smeten i formen och grädda i nedre delen av ugnen i 35-40 minuter. 

Låt kakan svalna lite innan du stjälper upp den.

Enligt min man är den godaste drycken till sockerkaka riktigt kall helt vanlig mjölk. Jag tror faktiskt många håller med. Till och med jag, som inte alls är en mjölkdrickare, tycker att det är gott och passar bra. 

Mina kok- och bakböcker är till för att användas och inte bara stå
och vara fina i bokhyllan! Därför återfinns både anteckningar
och ett och annat matstänk i de riktigt välanvända :-)

Någon var VÄLDIGT sugen på sockerkaka!

Sommardagar

Sommaren är äntligen här med sol och värme! De senaste dagarna har ju varit helt underbara. Jag önskar att jag hade ro att bara ligga och lata mig och lapa sol, men för det mesta ser jag något jag måste, eller hemskt gärna vill, fixa i trädgården eller inne i huset. Ja, och så är det ju vår lille son som inte ens är året som kräver lite uppmärksamhet... Och hunden som behöver en promenad nu och då... Men just precis nu ligger jag i alla fall helt stilla på soffan ute på altanen och njuter av värmen. Sonen sover siesta i vagnen och hunden gömmer sig i skuggan. Mannen klättrar upp och ner på stegen och färgar om huset och jag är verkligen imponerad av att han som är höjdrädd vågat sig ända högst upp på gaveln, ca sex meter. Jag stannar på backen, trots att jag en gång i tiden klättrade upp i en svajande mast på ett skolfartyg!

Som ni kanske har märkt har sommaren dock inneburit att det blir allt glesare mellan blogginläggen. Kanske kan man tycka att nu borde jag ju hinna skriva massor när maken dessutom har semester och vi kan dela lite mer på bebissysslorna. Men nej. Icke! Det är ju nu jag behöver kolla till odlingarna titt som tätt, skörda och ta hand om det jag odlat. Det är nu huset ska borstas och färgas, det är nu jag vill vara ute så mycket som möjligt. Någon gång emellanåt försöker jag också bara sitta ner och njuta... Men att spendera en massa tid framför datorn är faktiskt inte så lockande, även om jag egentligen har en hel massa idéer och recept jag vill dela med mig av.
Hoppas att också ni njuter av sommarvärmen och unnar er en och annan lat stund!

I Milano - del 2, maten

Nu är det redan mer än en månad sedan som vi var i Milano... Naturligtvis åt vi en hel del god mat när vi var där och det är vad dagens inlägg ska handla om. Något vi båda verkligen längtat efter, och som vi åt minst en om dagen, var panzerotti. Man kan väl beskriva en panzerotto som en liten fylld och fritterad pizza - förstår ni vad jag menar då? Halvmåneformad, dubbelvikt som en pirog och fylld med mozzarella och tomat. Nu finns finns det även andra fyllningar, men tomat och mozzarella är klassikern. Ursprunget ska vara södra Italien, närmare bestämt Puglia om jag förstått rätt, men i Milano finner man dessa godsaker på ett ställe som heter Luini. Det är vad jag brukar kalla "ett hål i väggen" och där finns vare sig bord eller stolar. Man köper sig sin panzerotto och äter den ståendes, gåendes eller sittandes på trottoaren utanför. Hit går milanesarna själva men väldigt få turister. Kostymklädda affärsmän, skolbarn, shoppande lyxhustrur, varuhuspersonal, biobesökare och perfekta fotomodeller (som vågar bryta sin strikta diet för en stund...) hittar alla till Luini! Tyvärr var vi alldeles för snabba med att glufsa i oss dem varenda gång, så någon bra bild har jag inte.

Den lilla tvärgatan där man finner Luini.
Som synes var vi inte ensamma!

Vi gör som alla andra - njuter på "uteserveringen" :-)

Självklart var vi tvugna att också äta pizza i alla fall en gång under dessa dagar och vi bestämde oss för att göra det redan första kvällen. Vi återvände då till en pizzeria vi besökte även för fyra år sedan och blev inte alls besvikna :-) Efter att ha varit på resande fot i ungefär ett och halvt dygn var vi trötta och hungriga och åt därför tidigt denna kväll, redan vid sjutiden. Tack vare det slapp vi stå i kö, vilket annars är vanligt på den här pizzerian om man inte bokat bord - framförallt om man vill sitta ute... Vi delade på en Quattro stagioni och en Quattro formaggi (fyra ostar) - GOTT! Dessa pizzor har dock mycket lite gemensamt med de vi köper hemma i Sverige... Likheten ligger väl i att de är runda och platta, men de italienska pizzorna känns inte alls lika flottiga till exempel, inte ens den med fyra ostar. När pizzorna så landat mjukt och fint i våra magar tog vi en promenad längs kanalen och sedan hem till hotellet i den ljumma kvällsluften...

Quattro stagioni

Quattro formaggi

Dag två gjorde vi en utflykt lite norr om Milano och hade turen att finna en restaurang tillhörande ett charmigt litet hotell i Varenna. (Här kan vi nog tänka oss att övernatta om vi återvänder någon gång - väldigt charmigt.) Det var där vi åt den dagens lunch. Väldigt goda ravioli med ricotta och spenat samt himmelskt goda pumpagnocchi med smör och salvia. Nej, jag överdriver inte: gnocchin var himmelsk! Dessa rätter följdes av lite god fisk och sedan avslutade vi det hela med varsin Tiramisù. 
Senare på dagen lyckades vi också finna lite plats i magen för varsin gelato - glass, riktig glass. Jag tog smakerna pistage och banan, något jag aldrig gör hemma eftersom jag hittills aldrig sett äkta vara av dessa sorter i Sverige. Då undrar ni kanske hur jag kan vara säker på det om jag aldrig köper av dessa smaker här. Jo, det är enkelt att förklara: En äkta pistageglass är inte skrikande grön och en äkta bananglass är inte gul. Använder man riktiga pistagenötter och bananer istället för smakessenser och konstgjorda färgämnen blir båda sorterna lite beiga/ljust bruna till färgen. Färgen kanske inte gör att det ser så aptitligt ut - men oj vad gott det är!

Pumpagnocchi - ser inte mycket ut för världen, men OJ vad gott!

På kvällen dag två föll valet på en mozarellabar som ligger på takterassen högst upp i varuhuset La Rinascente, så nära Duomen att man nästan kan sträcka ut armen och röra vid en av takets spiror. Jag läste för flera år sedan, i en italiensk mattidning, om en då nyöppnad mozarellabar i Milano och nu var det äntligen dags att se vad de erbjöd. Ja, nu var det ju inte just precis den här mozzarellabaren jag läste om - det blev visst en sådan succé att de öppnat ett par restauranger till... Denna låg närmast vårat hotell och dessutom tyckte vi det var ett plus i kanten med läget. Vi tog en provtallrik som de rekommenderade för 2-3 personer och grillade grönsaker samt salumi (olika korv- och skinksorter) som tillbehör. Vi serverades tre olika mozzarellaostar, alla naturligtvis framställda av buffelmjölk! Den första osten var mild och len i smaken, nummer två var starkare både till doften och smaken och den sista var rökt. Jag trodde jag befann mig i himmelriket! Igen! Jag förstår de som säger tycker att mozzarella kan kännas ganska smaklös, men då handlar det om massproducerad mozzarella som är gjord av komjölk... En bra buffelmozzarella är långt ifrån smaklös! 

Vår avsmakningstallrik med mozzarella - himmel vad gott!

Dag tre var faktiskt inte någon särskilt speciell matdag. Höjdpunkten denna dag var ju makens tur i en Ferrari, men den var ju långt ifrån ätbar ;-) Nä, denna dag åt vi enkelt och mest bara för att "äta bör man"... Panzerotti till lunch och lite pasta till kvällsmat.

Resans sista kväll har ni redan fått läsa om i inlägget "al Pont de Ferre", så det skriver jag inget mer om här. Bara det att den kvällen var heeelt oförglömlig!!!

Nedan finner ni några tips på matställen i Milano. Hoppas ni får möjlighet att besöka något av dem!

Luini:

Här köper du Panzerotti och äter på stående fot! Mellanmål eller snabblunch.
via Santa Radegonda 16 (Mitt i centrum, nära Il duomo)

Pizzerian vid kanalen - Premiata Pizzeria: 
Ett mindre dyrt alternativ med goda pizzor (och även andra rätter) och snabb service.
Alzaia Naviglio Grande 2
Telefon: 02 89400648

La Piccola Ischia:
En annan bra pizzeria med mycket speciell karaktär! Här är det nästan omöjligt att få ett bord utan att boka innan. Eftersom gästerna bokstavligen står i kö är personalen ganska snabb med att duka av och visa att de inte uppskattar sällskap som sitter med tomma tallrikar och tar upp plats... Ändå väl värt ett besök! Pizzorna är bland de bästa jag ätit, om inte De Bästa, och utsmyckningarna på väggarna gör att det nästan känns som att sitta på ett litet torg någonstans.
Det finns numera fyra restauranger i Milano med samma namn. Antagligen håller alla fyra lika bra kvalitet men själv har jag bara varit på den som ligger på nedan angiven adress.

via G.B. Morgagni
Telefon: 02 2047613
Hemsida: http://piccolaischia.it/piccolaIschia_Morgagni.html1#

Obiká:
Mozzarellabaren högst upp på varuhuset La Rinascente vid domkyrkan. Kvällstid när varuhuset är stängt finns en ingång till en hiss på tvärgatan via S. Radegonda - samma gata som Luini ligger på.

La Rinascente Duomo
7:e våningen
alternativt via S. Radegonda 1
Hemsida: http://obika.it/english/restaurant-in-milan.html

Salsamenteria di Parma:
Salumi (olika skink- och korvsorter) och olika rätter med ursprung i Emilia-Romagna. Vinet serveras i skålar (som förr i tiden) och du ska inte bli orolig när det röda vinet är lite "bubbligt" - det är precis som det ska vara! Deras specialiteter är de olika avsmakningsbrickorna med salumi.

via San Pietro all'orto 9
Telefon: 02 76281350
Hemsida: http://www.salsamenteria.it

Al Pont de Ferre: 
Väldigt speciellt kök i mysig osteria-atmosfär. Har nyligen fått en stjärna i Guide Michelin, så ni förstår säkert att detta inte är ett lågbudgetalternativ... Besöket får ses som en upplevelse och inte bara ett vanligt restaurangbesök.

Ripa di Porta Ticinese 55
Telefon: 02 89406277
Hemsida: http://www.pontdeferre.it 

Inte att förglömma: caffé e cornetto!
Nej, det är inget fel på bilden!
Kaffen är liten och cornetton stor :-)

Panino finns i många varianter.
Här intas resans sista, på flygplatsen. 

Naturligtvis var jag tvungen att köpa med mig lite godsaker
hem också. Pasta färgad och smaksatt med bläckfiskbläck,
olivolja, mostardafrukter, fyllda och inlagda pepparfrukter
samt lite tryffelcreme.

Gratis "gubbar" och sylt

Jag känner mig rik! Igår kväll gick jag ut till vårat trädgårdsland och plockade en liter jordgubbar, igen. Än så länge har våra plantor gett oss en till två liter/dag den senaste veckan.
Det känns så härligt varje gång jag åker förbi någonstans där de säljer gubbar för 25-30:-/liter! När jag kommer hem tar jag mig några söta och perfekt mogna gubbar och njuter lite extra för att de faktiskt inte kostat mig en enda krona =) De stackarna har inte ens fått någon gödsling sedan de hamnade i jorden för två år sedan. Kanske ska jag skämma bort dem med lite koskit nästa år som tack för årets rikliga skörd...

Sju eller åtta liter är ju nu inte några jättestora mängder, men det räcker gott för vår färskkonsumtion! (och säsongen är ju inte slut än!) För att sylta och safta däremot har jag köpt en hel låda med 15 liter. Ofta kan man ju köpa en större mängd mycket billigare - jag köpte för under halva literpriset faktiskt! Riktigt fina var de också - på 15 liter var det bara fyra (!) enstaka små gubbar som inte var riktigt fina. Rabarber köper jag dock aldrig för det har jag så mycket att jag till och med skänker bort. Ändå har jag både frusit in, kokat en massa chutney, gjort rabarberdricka och pajer. För att inte tala om den riktigt goda sylten med jordgubbar och rabarber! Mums i filen, på pannkakorna eller som marmelad på nybakade scones... Receptet är också väldigt enkelt:

Sylt med jordgubbar och rabarber

1 liter jordgubbar

500 g rabarber

1 dl vatten
1 kg syltsocker

Rensa jordgubbarna och skär dem i lite mindre bitar. Skölj och skala rabarbern om den är grov. 

Skär rabarbern i bitar och lägg i en stor gryta. Tillsätt vattnet och sjud fem minuter under lock. 

Blanda ner de delade jordgubbarna och syltsockret. Koka upp under omrörning och låt koka livligt i en minut. Dra sedan grytan åt sidan och och låt stå ca 10 minuter, mosa eventuellt jordgubbarna lite. Skumma av och häll upp sylten i varma, rena, bensoatsköljda burkar. 

Min man tycker sylten blir liiite för fast, kanske en aningen åt marmeladkonsistens. Tycker man bättre om en lösare sylt går det bra att minska ner lite på syltsockermängden, ca 7-8 dl ska räcka. Själv tycker jag det är bra att den är lite fastare, men "smaken är ju som baken - delad!"

Rabarber- och jordgubbspaj

Nu när "gubbarna" är mogna i det egna trädgårdslandet, eller i alla fall inte längre är hutlöst dyra i affären och på torget, är det hög tid för en underbar paj som smakar sommar! Servera med lite gammaldags vaniljglass och skäm bort någon du tycker om =)

Rabarber- och jordgubbspaj

Smuldeg:

2 dl vetemjöl

2 dl havregryn

3/4 dl strösocker

100 g smält smör

Blanda de torra ingredienserna och tillsätt sedan det smälta, lätt avsvalnade smöret. Ställ svalt, gärna i kylen, tills det är dags att ställa in pajen i ugnen.

Fyllning:

300-400 g rabarber

5 dl jordgubbar

1/2 dl strösocker

2 msk potatismjöl

Värm ugen till 225 grader.

Skala eventuellt rabarbern och skär den i cm-tjocka bitar.

Snoppa jordgubbarna och dela dem i lite mindre bitar.

Blanda rabarber och jordgubbar i en pajform och strö  över socker och potatismjöl.

Fördela till sist smuldegen över fyllningen och grädda mitt i ugnen i ca 15-20 minuter.